En uppdatering.

Studsade omkring som en liten gummiboll igår på dansgolvet under SportgalaNH. Det var längesedan jag kände mig så fri när jag dansade; som om jag faktiskt helt plöstligt inte brydde mig om vad alla andra tycker och tänker. Det är nog en viktig lärdom. Har den senaste tiden haft svårt att njuta av nuet och bara längta (långt) in i framtiden så jag slöt aktivt mina ögon en stund på dansgolvet och tänkte att "om tio år, då kommer de här minnena vara något jag värnar om. Något jag kommer att tänka tillbaka på med lycka och vara glad över att jag har". Det är svårt det här med tankar och känslor, jag har en förmåga att överanalysera det allra mesta vilket ofta blir en last - men det kan givetvis vara en stor tillgång också. Det beror nog helt på hur man ser det och i vilka situationer jag hamnar.
 
Veckan som kommer är intensiv men funderar på att faktiskt ta det lite lugnare än planerat och åka hem till min mamma. Det finns ett sådant oerhört stort behov av det just nu och det är kanske dags att lyssna på kroppens signaler snarare än att, som jag brukar känna, behöva vara med på allting. Vi får se. Fördelen med sträckan Linköping-Kalmar är ju att man faktiskt kan bestämma sig från den ena minuten till den andra. Men nog om detta. Nu bjuder jag på en Snapchat-bild från igår;
 
 

Rocka sockorna!

Idag rockar jag mina sockar till MedSex nya låtsläpp; vi finns på Spotify! Känns rätt häftigt om jag ska vara ärlig. Dessutom ska jag passa på att säga att jag tycker att rocka sockorna är ett fantastiskt initiativ. Att något så enkelt kan bli något så stort, det känns helt underbart och ger mig lite hopp om allt gott som finns i denna värld.
 
 
Ta en titt, det är sådant här vi gör när vi prokrastinerar!
 
 

Gyckel och egentid.

Har denna vecka blivit belönad (eller kanske bara haft turen) med hela tre schemafria dagar. Detta gör att jag unnar mig att sova en timme extra på morgonen och tar långfrukostar med te framför Godmorgon Sverige innan jag tar tag i att läsa om hjärtsjukdomarna. Jag trivs i min lilla lägenhet en hel del - den kanske inte ser mycket ut för någon annan men för mig, för mig är den alldeles perfekt (och dessutom njutar jag av att ha promenadavstånd till skolan). 
 
Annars gycklar vi, gör PR för Festivallen (som närmar sig allt mer!) och sitter i möten. Det är mycket att stå i - men åh vad roligt det är! Invigningen av våra fina blivande Plåster närmar sig också och ångesten blandas med förtjusning. Det börjar närma sig skiftesdags och slutet av vårt festeristår och det är så bitterljuvt. Vem är jag här i Linköping när jag inte är MedSex? Det blir nog vettigt att få ett år av ett normalt liv också.
 
Påsk närmar sig också med stormsteg - och som jag längtar. Att träffa mamma och ovanpå detta mina syskonbarn, som jag inte sett på jag vet inte hur länge, ska bli underbart. Att bara få vara med människor man vet älskar en, oavsett hur man ser ut eller beter sig, det ska bli skönt.
 
Tills vi hörs igen; njut av våren som är här! Själv spanar jag i rabatter och njuter av strålarna som värmer. 
Visa fler inlägg