Med lite mer hopp

Det är tisdag idag. Tisdag innebär basgrupp och denna termins basgrupp fullständigt älskar jag. Den är fylld med några av mina närmaste vänner men också av människor som jag känner lyfter hela diskussionen och som gör att jag ser fram mot att komma dit och lära mig mer, diskutera mer, förstå mer. Känner dock att mitt eget fokus kunde vara bättre, just nu är tankarna utspridda överallt. Men det är ynka två dagar kvar till omtentan på T4 och det ska bli skönt. Skönt att oavsett resultat få fokusera hundraprocentigt på en sak; på något jag tycker är väldigt intressant för det mesta - neuro. 
 
Neuro. Vad gör vi egentligen? Vi lär oss en massa om ett (om inte det) av de roligaste områden som jag hittills har berört - hjärnan. Mer specifikt berör vi framförallt sinnesorganen just nu och dagens basgrupp fokuserade på hörsel medan förra veckan var tillägnad synen. Kul. Fascinerande. Lärorikt. Kan använda en massa superlativ, men oavsett så är det roligt (som allting annat här på läk, även om jag som sagt känner mig sliten och suktar efter annat så känns ändå utbildningen så rätt - så givande!) - det är det här jag ska göra!
 
Vi inledde dessutom dagen med information inför termin 6. Stundande termin 6 som innehåller forskningsprojekt/uppsats på 30 högskolepoäng. Det är betungande och nervöst - vi ska alla iväg och göra något helt annat för en termin (eller stanna kvar i Linköping) och trots enorm nervositet ska det bli skönt att få byta miljö. Göra något annat. Dessutom börjar våra projekt ta form och för egen del verkar det bli Harvard i Boston, Massachusetts, USA. Det känns så surrealistiskt - Harvard? Jag? Förhoppningsvis kommer det att gå vägen och om det gör detta kommer jag troligtvis att fokusera på thyroideacancer och processer i hjärnan. Minst sagt spännande. 
 
Med det sagt, ha en fortsatt härlig start på veckan - personligen ska jag läsa tentafrågor och hålla varenda tumme och tå jag har!
 
 
 
 

När orken inte längre finns

Hej. Alltså ni, ni är ju helt fantastiska som fortfarande kikar in och undrar vad jag håller på med när jag själv inte ens haft en tanke på bloggen. Men här är jag nu äntligen, efter väldigt lång tid och med många upplevelser bakom mig.
 
Var ska jag börja? Tja, jag har hunnit med att avsluta T4, klara en omtenta på T3 som gjorde att vi förlorade över 20 personer i min klass och börja på min sista preklintermin, T5. Jag vet inte riktigt hur det hände om jag ska vara ärlig. Men jag känner det i varenda liten del av min kropp för jag är trött, trött och tagen och väldigt sugen på det där studieuppehållet som jag är alltmer säker på att jag ska ta efter termin 6 (som självklart kräver att jag klarar T4's omtenta som just nu mest känns som en omöjlighet). 
 
Det är så himla mycket roligt som har hänt - och det är så himla mycket roligt som ska hända. Men just nu är jag helt slut. Slut på krafter och slut på att kämpa. Det känns för första gången på riktigt länge som att jag inte längre kan springa och undgå allt det där som jag har undvikit. Istället kommer det mig hack i häl. Pappa, ledsnad, oro, känslan av att inte räcka till och känslan av att helst vilja vara någon annanstans. Jag försöker bearbeta, försöker orka - men jag längtar till en känsla av att inte ha en endaste sak jag måste göra. Men det är väl precis det här som vuxenlivet innebär, att ständigt ha saker man måste göra och måste kalra av. 
 
Men nog om det. Jag har en termin preklin kvar - och sedan stundar förhoppningsvis en fantastisk termin utomlands. Allt är inte spikat ännu, men så fort det är det ska jag väl skriva mer. Tills dess ska jag plugga neuro, engagera mig i omtentan så mycket som jag orkar och försöka njuta av de små stunderna i livet. 
 
Förhoppningsvis tittar jag väl in här igen någon mer gång under terminen, vi får se. Tills dess får ni ha det helt fantastiskt. 
Visa fler inlägg