Det här med rubriker.

Börjar få brist på bra rubriker, det kommer väl sluta med att jag helt enkelt döper dessa till datum. 
 
Vet inte riktigt hur jag ska göra med inläggen här på bloggen - har beslutsångest över huruvida det ska produceras ett par dag om dagens innehåll, eller om det enbart ska skrivas när det finns något vettigt att säga. Eftersom jag idag inte gjort något av större intresse för er känns det alltför tråkigt att bara rada upp detta i ett par uppstyltade meningar utan att lägga någon vikt i inläggets innehåll. Nej, kvalitet före kvantitet tycker jag allt ska gälla. 
 
Då kan man ju i och för sig ifrågasätta varför detta inlägg skrivs, det gör jag också, så därför kan vi helt enkelt vända det till något mer vettigt - exempelvis sådant som bloggen kommer att handla om i fem års tid framöver.
 
Just nu letar jag reda på exakt all information det finns att få om Linköping och Umeå. Boende, områden, intressen, saker att engagera sig i. Det kräver energi, och det har jag mycket av för tillfället. Är så oerhört förvantansfull inför våren! Vad kommer att ske, kommer jag att bli accepterad av alla där och kommer jag att passa in? Frågor som jag ställer mig och funderar över men som jag omöjligtvis kan få svar på förrän den dag jag anländer.
 
Hoppas för övrigt något fruktansvärt på att jag kommit in redan nu den 8 januari i Linköping så att jag slipper ett samtal. Hade varit skönt att kunna landa i ett definitivt svar då, istället för att osäkert gå omkring och undra ifall de kommer att ringa och höra av sig eller inte. Men tills den 8 januari uppdaterar jag antagning.se ungefär fem gånger om dagen, trots att jag vet att ingenting kommer att dyka upp förrän om knappt två veckor. Denna olidliga väntan.

Årsresumé.

De senaste två åren har jag gjort årsresumeér och jag hade inte tänkt vara sämre det här året. Vill ni läsa tidigare års resumeér kan ni klicka här för 2011 och här för 2012.
 
Innan jag sätter igång skulle jag vilja sammanfatta året som det klart bästa hittils. Det är så mycket spännande som har hänt och så många nya erfarenheter som jag har fått uppleva. Det är så många upplevelser som kommer att följa med mig genom hela mitt liv, och som jag vet har hjälpt mig att forma mig till den människa jag är idag. 

Trots att det kommer bli ett långt inlägg har jag valt att skriva hela summeringen av året i ett enda inlägg. Detta då jag uppskattar det och helt enkelt kan undvika problemen som uppstår med att ha 12 separata inlägg. Håll till godo. 

JANUARI:
Månaden inleddes med ett besök hos min bror med familj, som alltid är det underbart att få spendera tid med mina brorsdöttrar där den äldsta fyller 7 nu i januari och hur det hände är en fråga jag ställer mig ofta. Jag fick även den stora äran att sjunga "You raise me up" på trettondagskonserten i Domkyrkan, att säga att det var ett av de bästa musikaliska minnena jag har är en underdrift. 
 
Barnvakt åt brorsdöttrar.
 
Så småningom återvände jag till min sista termin vid det naturvetenskapliga programmet på Calmare Internationella Skola, och jag funderade just mycket på vart tiden hade tagit vägen. Hur hade två och ett halvt år kunnat gå så fort? Mellan de massiva högarna av skolarbete som långsamt och stadigt försökte dra ner mig hann jag med att unna mig att vara lycklig - och stolt. Stolt över att jag nästan var framme vid målet och hade lyckats. Jag filosoferade också en hel del över framtiden och skrev följande blogginlägg från den 26 januari:

Visst är det rätt spännande det här med framtiden? Vad kommer egentligen att hända och var kommer jag att bo? Helt plötsligt inser jag att jag har hela livet framför mig och att det bara är ett fåtal månader kvar tills jag står där med den vita mössan på huvudet och en glädje som sträcker sig runt omkring mig. Det är rätt fascinerande att jag har hela mitt liv framför mig. Snart är stunden här, stunden jag har väntat på och som jag har arbetat för och det är så oerhört skrämmande och märkligt samtidigt som det är en sådan lycka. Jag inser att jag helt plötsligt skall flytta hemifrån på riktigt. Inte se mina föräldrar mer än ett par gånger per halvår och det är så märkligt. Jag skall lära känna en ny stad, med nya människor och just nu vet jag varken var den staden ligger eller hur mitt lev kommer att te sig då. Just nu verkar det mest troligt att jag hamnar i Örebro. Örebro.. Herregud. Jag vet knappt någonting om staden, har varit där i sammanlagt fem timmar av mitt liv och insett först i år att det är Sveriges fjärde största stad. Vad skall jag göra där? Skall jag bo där i fem och ett halvt år av mitt liv? Det är så spännande - och läskigt - att jag inte riktigt vet vad jag skall säga. Om ett halvår vet jag, men tills dess.. Ja, tills dess är min framtid ett ovisst ställe som jag både längtar efter - och fruktar. Lund, Göteborg, Örebro, Linköping, Uppsala eller Umeå. Där ligger mina nästkommande år, och vet ni vad? Det är väldigt spännande.

Jag firade en av mina bästa vänners 19-årsdag med middag på restaurang i Kalmar och tårta, och så skrevs det om mitt och Malins projektarbete om barncancer i den lokala tidningen. 
 
Fina Emelie med 19 ljus.
 
Och inslag i tidningen med fyra små bilder. Det kan nämnas att bilderna togs på samma
dag som vi firade Emelie. 
 
Jag längtade även framåt i tiden på så många olika sätt, dels mot de nästkommande åren men även mot sommaren och så passade vi på att prova balklänning efter balklänning. Till slut, efter mycket om och men, bestämde jag mig för en lila.
 
Fast här var det en röd klänning. 
 
Och så avslutar vi med en vinterbild från januari för att minnas det vackra som även
vintermånaderna kan föra med sig. 
 
FEBRUARI:
Under februari månad fortsatte jag att drömma om läkarstudier, som jag inte riktigt vågade hoppas på, och läste bloggar och lärde mig all statistik som fanns utan- och innantill. Jag skrev ett långt blogginlägg om mina känslor, hur skolarbetet var som en ständig tyngd på mina axlar och hur jag funderade över när ögonblicket jag var lycklig skulle komma. Jag skrev om förväntningar och ansvar, tyngden av att behöva hålla skenet uppe och le, men även om det faktum att jag inom mig har den lilla flickan på 7 år som faktiskt blir rädd och försöker stå emot alla hårda kommentarer - men även den revolterande tonåring som kan ta det. Jag skrev om att livet är det som sker då vi rusar på för att uppnå något - och jag försökte leva efter min egen filosofi att fånga dagen. Någon som ofta var lättare sagt än gjort. 
 
Sportlovsveckan kom och jag gjorde det som jag behövde mest - jag lade ifrån mig allt skolarbete och fokuserade på mina vänner. Vi hade twilightmaraton med majoritet pojkar och så åt vi pizza och hade utgångar. Slutligen flyttade vi ifrån lägenheten och packade ner allt i lådor och in i vårt lilla hus på landet. Och så blev jag med bil, en liten söt grågrön Ford Fiesta.
 
En utgång fylld av kärlek.

I slutet av månaden fylldes jag av det som ständigt kantade min vardag under de sista skolmånaderna - ångest över betyg och framtid. Jag var orolig över precis allt. Nu när jag skriver detta är jag så glad, så glad att ångesten och oron inte längre är en del av mig. 
 
En vanlig syn under februari månad, studier, studier, studier.
 
Februari månad var en månad ständig kantad av viss oro men också en månad fylld av glädje. Jag fick bland annat min balinbjudan och helt plöstligt började slutet kännas nära, jag var på slottsruinen sista gången innan balen och slutligen var jag och Malin på en manifestation för barncancer. 
 
Balinbjudan anlände och lyste upp vardagen!
 
Och så manifesterade vi mot barncancer. 
 
En snöig slottsruin i mitten av månaden.

MARS:
I början av mars hade jag helt bytt karriärsspår och skulle återigen satsa på musiken, något som jag visserligen ger upp lika snabbt som tanken uppstår. Jag började även fokusera på att faktiskt slutföra de restarbeten jag hade kvar från tidigare terminer och började se ljuset i tunneln. 
 
 
Studier, studier, studier.
 
Jag hade även ett par mycket intensiva dagar i mitten av mars som inleddes med två dagar i Lund med klassen på naturvetardagarna. Vi bodde på hotell mitt i staden och på dagarna vandrade vi omkring och lyssnade på föreläsningar. Förutom att jag under dessa dagar lärde mig att: 1) Lund består av en lång backe, du går dvs antingen upp eller ner. Hela tiden. 2) Det finns oändligt många cafeér och 3) Om Kalmar är en cykelstad är Lund en cykelstad på anabola. Så hade jag även två fantastiska ögonblick i denna stad. Det första var när vi sitter på restaurangen vid sjukhuset och jag fylls av en eufori som säger att "Det här skulle kunna vara du" och det andra under den fantastiska fysik- och lasershowen som för ett ögonblick fick mig att ge upp läkardrömmarna och istället planera en tid infom fysik, låt oss säga att jag ångrade mig så fort entusiasmen över showen lagt sig. Sammanfattningsvis var det ett par fantastiska dagar med klassen i ett vinterbeklätt Lund.
 

Dagen efter att vi anlände till Kalmar igen skrev jag mitt Cambridgeprov, något som var roligt men dock var jobbigar än väntat då tröttheten efter ovanstående resa var slående. Samma dag som jag skrivit provet skickade jag in mina ansökningar till antagning.se, och högst upp stod självklart, efter resan, Lund.
 
Den 25 mars gick jag på en jobbintervju för Max där jag var så ärlig med faktumet att jag inte skulle kunna jobba under hösten att jag inte fick jobbet. Jag var även på premiären av filmen "The Host", som jag var lite besviken på och så var det studier, studier, studier som gällde. Hade antagning.se som motivation varje gång den tryte, vi gjorde nedräkning till studenten och så kom den efterlängtade studentmössan! 
 
Nedräkning!
 
Studentmössan anlände..

Slutligen anordnade min American Studies class of 2013 vår American Evening som vi kämpat med och fällt både tårar och arga kommentarer över. Efter flera månaders slit blev den så oerhört lyckad och trots misstag med mat så gick den över förväntan med hela torget fyllt av människor. 
 
 
Förberedelser inför American Evening.
 
APRIL:
I april började det bli nedräkning till diverse olika saker och balklänningen hämtade slutligen hem. Jag förberedde mig även för att åka till Island med klassen och när de tio dagarna så slutligen kom hade vi en fantastisk tid. Innan det skedde skrev jag dock högskoleprovet för, vad jag nu vet, sista gången och firade med fika utomhus i solen. Jag köpte även mina balskor och hade utgångar med de bästa.
 
På Island hade vi det helt fantastiskt. Vi bodde i familj, red på islandshästar, tittade på vattenfall, åkte buss runt the golden circle, studerade den geotermiska aktiviteten, var i Reyjkavik, åt crepes, badade i oändligt många badhus och avslutade dagarna med ett besök på den blå lagunen: Helt fantastiskt.

April månad talar nog bättre för sig själv i bilder så här kommer ett urval:
 
En utgång med fina.
 
Firande efter avklarat högskoleprov.
 
Blå lagunen.
 
Malin på tåget mot Köpenhamn.
 
Mat.
 
Utsikt från skolan vars studenter vi bodde hos, avundsjuk på utsiken? Nej då. Inte alls.
 
En trio lärare på utflykt.
 
Fina Malin och jag.
 
Vattenfall och vackra vyer.
 
Fick hälsa på getter.
 
Vackra vyer.
 
Freija, Malin, jag och Mikaela på utflykt.
 
Den lilla hästen jag fick rida.
 
Återigen: VACKRA vyer.
 
Vi vandrade högt upp i bergen en dag.
 
Mikaela och Malin på avslutande middag.
 
Passade på att unna oss Frozen Yoghurt på köpcentrumet Kringlan.
 
Och åt goda crepes.
 
Hallgrímskirjka.

MAJ:
Maj månad inleddes med besked om att jag hade fått ett efterlängtat sommarvikariat hos hemtjänsten i Södermöre kommundel och första maj firades med picknick nere vid havet i Fulvik med de bästaste. Jag intensivstuderade inför kommande prov och inlämningar för att den 7 maj kunna lyfta från Köpenhamn med destination New Ark tillsammans med min American Studies grupp på tio elever samt vår lärare, rektor och VD. 
 
En perfekt dag den första maj. 
 
I staterna hade vi det fantastiskt. Vi bodde på hotell och sov i dubbelsängar och så besökte vi en massa orter och bodde en natt i familj. Min 19-årsdag firades i Wilmington och med jubileumsfirande av vänorter och första landstigningen med skeppet Kalmar Nyckel. Vi lyssnade på föreläsningar av svenska entreprenörer i USA och mitt upp i alltihopa var vår kung och drottning. Bästa ögonblicket på resan var nog, trots att min födelsedag firades i staterna, stunden vi äntligen fick se musikalen Wicked. Men i likhet med resan till Island så tror jag även att USA bäst kan beskrivas i bilder:

Wicked.
 
Utsikt från hotell i Wilmington.
 
Independence Hall, Philadelphia.
 
Amerikansk lunch!
 
Kalmar Nyckel med ett stycke VD och rektor i vänstra hörnet.
 
Lincoln Memorial.
 
Erik, Caroline, Emma och Felicia framför Washington Monument.
 
Arlington Cemetery. 
 
Och lilla jag!
 
The Capitol.
 
Times Square!
 
Vi var på baseball mellan New York Yankees och Seattle Mariners.
 
Nattetid i NY.
 
Slutligen en bild på Emma, Eric, mig, Hampus och Emma.
 
Finmiddag mellan delegationerna från Kalmar (Kommunen samt vår skola) och 
delegationer från vänorten Wilmington. Hela gruppen förutom Marcus, vår lärare!
 
När jag så kom hem påbörjades slutspurten och helt plötsligt kunde jag räkna veckorna på en hand. Första glassen intogs för året och allting började bli sådär riktigt, riktigt bra. Slutligen fick jag besked om Cambridge - resultatet:
 

JUNI:
Den första juni infann sig en känsla som jag inte haft på flera år - en känsla av att inte ha några som helst måsten inom kurser. Inga betyg att kämpa för, ingenting att lämna in - det var helt plötsligt över. 
 
I juni månad hände plötsligt allting som jag hade sett fram emot så länge jag kunde minnas. Jag gick på en helt fantastisk bal som jag än idag ler åt när jag tänker på den - och framförallt så tog jag studenten. Vilken dag! Jag blir helt lycklig av allting som hände, hur vi firade med champagne på champagnefrukosten, hur jag sjöng Forever Young och alla satt med tårar i ögonen, hur jag fick springa ut först, först, först, hur alla jag älskar mötte mig när jag kom ut på torget, hur jag hade en perfekt mottagning och hur jag slutligen skrattade mig igenom kvällen. Återigen så kan bara en enda sak förklara allt detta, och egentligen inte ens då, bilder:
 
De delar av klassen som medverkade på balen.. var livrädd där uppe på kanten.
 
 
Jag och Tomas!
 
Simon, jag, Tomas och Emelie.
 
Mikaela, jag, Malin och Freija.
 
Champagnefrukost!
 
Mina fina vänner på studentmottagningen. Sara, Emilie, Rebecca, Matilda och Sofia.
 
LYCKA!
 
Inne på teatern.
 
Alla mina fina som väntar på mig.
 
Och här är jag - med ett leende som aldrig lämnade mina läppar den dagen.
 
Med världens finaste föräldrar.
 
Släp.
 
Så mycket glädje!
 
Lycka, lycka, lycka!
 

Dagen efter min egen student firade vi Simon och Rebecca och dagen efter det påbörjade jag mitt sommarvikariat. Mitt sommarvikariat har, trots vissa otroligt jobbiga stunder, varit både roligt och givande. 

På midsommar åkte vi till Kristianopel med Denise och en riktigt härlig sommar hade tagit sin början, även om jag av och till kände mig alldeles tom. 
 
Mamma och pappa på midsommar.
 
Fina, fina Denise på midsommar.
 
Och så en öländsk vy från en av våra utflykter med Denise.
 
Junimånad avslutades med intensiva teaterdagar innan vi slutligen satte upp två föreställningar av Oscar Wildes "The Importance of Being Earnest" där jag porträtterade Gwendolen. Samma dag som vi hade vårt genrep fick jag reda på att jag inte kom in på läkarutbildningen, något som trots att jag lovat att inte göra det, fick mig att gråta. Jag insåg där och då att det inte skulle bli någon utbildning för mig under hösten - men var nog till lika stora delar lättad.

Alma och jag - eller Cecily och Gwendolen.
 
Jag och Simon, eller om man så vill Miss Fairfax och Mr Worthing.
 
Jag, Viktor och Alma - Miss Fairfax, Miss Cardew och Mr. Algernon Moncrieff.

JULI:
Julimånad bestod i princip enbart av jobb för mig. Jag var egentligen aldrig hemma, utan pendlade mellan jobbet och Kalmar - för att umgås med mina fina och fantastiska vänner. Från julimånad finns egentligen ingen som helst dokumentation på grund av detta, men lite finns det - och den ska ni få här:
 
Jag och Emilie roar oss med det vi roar oss mest - sång.
 
Jag var även ledare för barn med diabetes i åldrarna 8-13 år på Hornsö under en veckas tid, något som var helt fantastiskt att få vara med om! Dessa barn gav mig så mycket tillbaka och vi spenderade en massa härlig tid på en lägergård där jag en gång i tiden själv fått medverka på exakt samma läger.
 
 
Slutligen tog våra planer om Nya Zeeland fart och vi bestämde oss för att åka - något som blev ett av de bästa beslut jag någonsin har tagit och så kom mina brorsdöttrar på besök.
 
Den minsta.
 
Och den lite större dagen då vi åkte till slottet.

AUGUSTI:
I början av augusti bokade jag och Sara våra biljetter till vår resa - och allting blev helt plötsligt verklighet. Jag ansökte även om förlängning hos jobbet inom äldrevården och dansade lyckligt omkring för lönen som helt plötsligt började komma in. Jag vinkade även av Matilda som begav sig upp till Uppsala för att studera och kände att allting så sakteliga förändrades. Från augustimånad finns det nästan ingenting att dokumentera, så därför lämnar vi det med det.

SEPTEMBER:
Allting började ta sin början inför resan och för mig kändes det fortfarande som att jag var på sommarlov. Jag fortsatte att jobba, och fick även börja jobba en del natt - något som jag faktiskt uppskattade. Jag umgicks allt vad jag kunde med de få vänner som var kvar i Kalmar - och så hade jag en hel del roliga utgångar som har resulterat i diverse olika videor och minnen. 
 
Såhär vacker kan man vara en natt då man jobbar.

Ett veckoslut i september begav jag mig iväg till Göteborg och spenderade ett par dagar där med brorsbarnen. Det var, som vanligt, fantastiskt att få umgås med dessa fantastiska flickor. På vägen hem till Kalmar hade jag två fantastiska möten med två helt olika människor - en man som bjöd mig på kaffe och fika (smickrad som få) och en kille som totalt krossade mina fördomar. 
 
En liten selfie är väl obligatoriskt någonstans i resumén.
 
På Liseberg med brorsdöttrarna.
 
I september månad skickade jag återigen in en ansökan till antagning.se, denna gången med ett något fler antal alternativ. Läkarutbildningarna toppade listan (även om förstahandsvalet nu hade förändrats till Linköping) tätt följt av psykolog och slutligen sjuksköterska. 

Slutligen var jag huslig och tog hand om alla våra äpplen och fixade och donade mest hela tiden. Även denna månads dokumentation är dålig, men ett par bilder kan jag skrapa ihop:

De sista förberedelserna inför resan - här det internationella körkortet.
 
Samlade in årets skörd av vackra äpplen.

OKTOBER:
Oktober inleddes även denna månad med jobb, men också med vetskapen om att resan närmade sig. Jag jobbade knappt två veckor in i månaden innan jag bestämde mig för att ta en vecka ledigt innan det var dags - för att vila upp mig och umgås med de jag tyckte allra mest om.
 
Jag och Emilie roadtripade ned till Lund och Simon där Tomas mötte upp oss. Vi spenderade ett par dagar där med mycket skratt, hårda sängar och en toalett med dusch i källaren (då vi inte kunde använda toalleten där uppe då Simon så fint bor i en korridor med enbart män). Jag njöt av ett par sista dagar i Sverige innan jag slutligen begav mig iväg till Göteborg med min mor för att spendera ett par dagar med bror och hans familj. 
 
Slutligen var så vår resa äntligen här och den 24 oktober begav vi oss iväg från Landvetter flygplats mot Hong Kong, Nya Zeeland varefter jag själv fortsatte mot Los Angeles och Seattle. 
 
Våra dagar i Hong Kong var fantastiska - även om jag omöjligtvis kan sammanfatta det tillräckligt bra så även här får det bli bilder. 
 
Nattskyline i Hong Kong.
 
I väntan på flygplanet som ska ta oss till vår mellanlandning på Heathrow.
 
Äntligen framme!
 
En paus vid ett tempel.
 
Jag och en nattskyline.
 
Återigen: Jag och the Avenue of Stars.

NOVEMBER:
Vi lämnade Hong Kong till förmån för Nya Zeeland, och det finns absolut inget sätt som jag kan sammanfatta det mer än med fantastiskt. Det var helt fantastiskt. Vi simmade med delfiner, provade på river rafting, hälsade på ursprungsbefolkningen, lagade mat, trängde ihop oss i en bil, träffade människor, pratade, skrattade, umgicks och fick en miljon olika upplevelser. Här kommer ett smakprov av bilder och en video:
 
 
Fantastiskt plan!
 
På äventyr högt upp i luften.
 
Vackra, vackra Nya Zeeland.
 
Så fint.
 
Vår gröna fara, som vi sov och lagade mat i.
 
Njuter.
 
Cathedral Cove.
 
Jag.
 
Hobbiton!
 
Och jag i ett litet hobbithål.
 
Vyer!
 

Jag fortsatte, efter fantastiska upplevelser, till min syster i Los Angeles där jag spenderade fyra dagar. Så oerhört mysigt och trevligt.
 
Drack gröna, suspekta, teer.
 
Hillarna.
 
Santa Monica.
 
Slutligen åkte jag upp till Seattle och spenderade tid med min andra familj. Vi umgicks, firade minijul, åt mat, shoppade, firade Thanksgiving, begav oss ut i kaoset på Black Friday, åkte till Canada och hade det fantastiskt.
 
Vackra, fina Faith.
 
Gränsen mellan Canada och USA.
 
Jag skrattar på en gräns mellan två länder.
 
Provade på att skjuta för första gången i mitt liv - något jag INTE vill göra om.
 

DECEMBER:
I början av December begav jag mig, efter tre kontinenter, fem länder och sju veckor hemifrån, hem till ett Sverige som just då hade besök av stormen Sven. Det var skönt att komma hem, men tomt. Och december har ägnats åt att bara umgås med de jag tycker allra mest om. 

Den 11 december kom mitt lyckobesked. Efter flera timmars nervös väntan anlände det så. Jag var antagen till Umeå Universitet och all min oro från tidigare månader bara rann av mig - jag, lilla jag, ska bli läkare. 
 
Går inte ens att föreställa sig lyckan jag kände.
 
Min fina kör Vox sjöng även med den alldeles fantastiska Andera Ekborg den 15 december, något så otroligt mäktigt att jag satt där med haken två decimeter nedanför var den vanligtvis sitter. En autograf senare var jag rätt glad.
 
Nu i slutet av december har jag firat jul med mina föräldrar, sjungit med Vox och inväntar just nu nyår och 2014: Året som jag verkligen längtar efter, även om jag inte trodde att jag kunde längta mer efter ett år än vad jag gjorde efter 2013.

Mitt 2013 har, nu när jag summerat det, varit helt fantastiskt. Tänk så mycket som har hänt! Jag har varit utomlands stora delar och besökt länder såsom Island, USA, Hong Kong och Nya Zeeland, jag har tagit studenten och fått gå på bal.. Jag har umgåtts med mina fantastiska vänner och jag har skrattat och som pricken över i så kom jag in på min drömutbildning. Ja, jag har haft ett FANTASTISKT år.
 

Mellandagar som få.

Spenderade juldagen på absolut bästa sättet som går: med fina vänner. Vi drack glögg, åt choklad och filosoferade över livets alla mysterier (och snygga män) och så sjöng vi en salig blandning låtar. Efter två par timmars sömn var tröttheten slående men trots det har även denna mellandag flytit på på samma trevliga sätt, med gott sällskap och mycket skratt. 
 
På grund av sömnbristen somnade jag vid 18.00 och har nu sovit i två timmar. Vet inte riktigt om det var så bra för nu är frågan om jag kan somna om inom snar framtid, annars blir det nog en film eller två. Har haft en suktan efter att få se "He's just not that into you" ett bra tag då jag alltid gråter som ett litet barn i slutet. Trots att filmen nog skulle klassificeras som en något sämre film för många så innehåller den, enligt mig, en av de bästa scenerna som någonsin skrivits. Nu ska jag inte avslöja för mycket, men låt oss säga att romantikern inom mig så sakteliga dör varje gång och tårarna inte kan hjälpa att flöda. Det ska nämnas att jag häromdagen råkade snubbla över just denna scen av misstag och fem minuter sedan satt och bölade som jag vet inte vad. Det är stabilt. 
Visa fler inlägg