Våraktivitet

Fråga mig inte vad som har flugit i mig - men det plötsliga behovet av att skriva av sig av både det ena och andra har slagit till och bloggen är plötsligt mer aktiv än vad den har varit på länge. Men det är jag glad för, glad för att den därmed återspeglar ett humör som skvallrar om att jag nog mår mycket bättre än på länge - och det är skönt. 
 
Gårdagen sov jag. Jag tror att mycket av den stress, press och emotionella berg- och dalbana som varit under veckan med jobbtankar, tentaresultat och projektet nästa termin satte sina spår så jag sov. Idag har jag däremot spenderat tiden med att städa hela lägenheten, studera lite Parkinsons och därefter ta mig ut på en två timmar lång promenad. Jag gick omkring i området som heter Eklandskapet här i Linköping och blev ständigt förvånad över vart jag var och hur vackert det var - trots viss oro över att inte veta om eller när jag skulle komma tillbaka igen blev promenaden riktigt skön till slut och avslutade det hela med en vända till Coop Extra där jag unnade mig påskmust. Som jag älskar påskmust och med tanke på det har jag den här gången varit riktigt duktig på att inte köpa för mycket.
 
En bra söndag med andra ord. Har lite dåligt samvete för att jag inte har fått in mer studier men samtidigt är det viktigt med det andra också - det behövs tid för att ta hand om sig själv.
 
Imorgon stundar två föreläsningar på eftermiddagen ("Från tanke till rörelse" och "Rörelsesjukdomar" och innan dess hoppas jag på att orka ta mig en sväng till gymmet och därefter hinna med ytterligare en eller två timmar studier. Vi får väl se. På kvällen stundar körrep, det ska bli mysigt!

Tills vi hörs igen,
 
Ha det helt fantastiskt!
 
Vårväder någonstans i Linköping.

Det är vår i luften!

Hej på er!

Vårkänslorna börjar infinna sig - har de senaste två dagarna kunnat traska till skolan endast iförd vårjacka och för någon som är så frusen som jag är är detta en riktig bedrift. Jag, och jag antar även ni, får lite extra energi den här tiden på året och det känns som att man riktigt kan bita i och orka de här sista månaderna innan den ordentliga värmen slår till.
 
Senaste dagarna har varit minst sagt intensiva. I måndags var jag på arbetsintervju på Ortopeden på Kalmar Länssjukhus - det hela gick bra men inväntar de sista detaljerna innan jobbet verkligen är mitt. Hur som helst verkade arbetsplatsen minst sagt spännande och det känns som att jag, om jag får det, kommer att utvecklas som människa och i mitt framtida yrke. Måndagen fortsatte dessutom på absolut bästa tänkbara sätt - tentaresultaten för T4 kom och mot all förmodan stod där ett G. Ett G. Det känns helt otroligt. Jag är alltså äntligen ikapp, ikapp efter ett helt år av intensiva galenskaper och ett kaosår av ledsnad och ilska över pappas bortgång. Jag tror, och tänker, att pappa nog hade ett finger med i spelet här - det är meningen att det ska bli Harvard till hösten. Men mer om mitt stundande projektarbete senare.

Hem till Linköping kom jag så i måndags kväll, om så något försenad, och tisdagen rullade på med basgrupp och ledundersökning (där två fysioterapeuter gick igenom diverse moment vi ska kunna) och därefter ett helt fantastiskt påskknytis på kvällen med basgruppen. Jag skämdes lite för mitt eget bidrag bestående av sill för de andra hade dukat upp en massa gott i form av sallad, hembakat bröd, ägg med skagenröra, lax och en massa annat. Gott var det - och kanske framförallt trevligt. Jag stormtrivs i min basgrupp den här terminen. Inte nog med att vi har väldigt trevligt och roligt tillsammans, det är också ett öppet klimat och givande diskussioner - vi är pålästa och bidrar med olika aspekter till varje tillfälle och det är minst sagt guld.

Onsdag och torsdag då? Tja, det har inte direkt hänt så mycket i undervisningen då det har legat mycket egen inläsning om MS (Multipel Scleros som är en degenerativ sjukdom i hjärnan) men gårdagskvällen spenderades på PreKlin-Kram och ikväll har jag spenderat tid på FUM. PreKlin-Kram är i stort sett ett möte där två kursrepresentanter från varje preklintermin (termin 1-5) samt utbildningsansvariga för preklin sitter ned och diskuterar hur det ser ut på varje termin samt eventuella frågor. Just nu är det mycket ilska över de tentor som varit men annars är det ett bra diskussionsforum för att lyfta fram andra frågor och tankar kring vår undervisning. FUM innebär fullmäktigemöte och där sitter alla kursrepresentanter (dvs både klin (Termin 6-11) och preklin) med och röstar på motioner och propositioner som Medicinska Föreningen fått in. På det stora hela är det oerhört givande att få vara kursrepresentant - vi får en insyn i MF på ett annat sätt, får vara med och påverka samt träffa andra terminer (och får inte minst sagt gott fika). 

Nu blev det ett långt inlägg. Men det är skönt, att få skriva av sig lite. Som jag sagt tidigare saknar jag ofta det skriftliga, att få skriva fritt eller skriva uppsatser. Trots min naturvetenskapliga inriktning som jag har valt var det alltid min starka sida, den humanistiska biten i att få hålla tal, diskutera och själv reflektera i inlämningar. Det är väl tur att jag ändå har valt ett yrke som är mer än att bara stirra in i en skärm - förhoppningsvis kommer jag till och med att få undervisa i framtiden. 

Med det sagt hoppas jag att ni, liksom jag, njuter av fåglar och blommor och vår! Jag ser fram mot helgen mer än någonsin för det innebär att det bara är ett fåtal dagar kvar till dess att det är påsk och återigen hemfärd. 

Tills vi hörs igen, ta hand om er!

Andningspaus

Äntligen hemma hos mamma - i den lilla lilla orten (det bor nog kanske 30 inidivder här) Oxelspång strax söder om Kalmar. Har inte varit hemma sedan mitten på januari så det är minst sagt skönt att inte ha några krav eller måsten.

Solen lyser, våren närmar sig och hopp om att det kanske finns ett slut på den oändliga vintern är här. Jag älskar våren. Värmen, blommorna och de ljud som finns gör vardagen lite lättare och gör att man orkar sitta den där extra timmen med studierna eller motivera sig själv till att ta den där extra rundan med löparskorna på. 
 
Dessutom är jag piggare nu, mår lite bättre och försöker att vara positiv - mina blodsockervärden är äntligen på bättringsväg tack vare en fantastik liten ny uppfinning som gör att en liten sändare mäter mitt vävnadssocker konstant och som jag lätt mäter av med tillhörande dosa. Det är skönt att kunna ställa om insulinnivåerna till bra nivåer och lätt och enkelt veta hur och när värdena stiger eller sjunker. Jag är inte alltid glad över min diabetes men efter 15 år (kan inte fatta att det redan har gått så lång tid) är den minst sagt en del av vem jag är och allting som hjälper mig i vardagen är ett stort plus. 
 
Och mer? Jo mer fortsätter vi med tema neuro vilket är minst sagt intressant. Slutspurten på preklin närmar sig och denna helg fokuserar vi på perifera nervskador. Ännu märkligare är att vi även börjar närma oss tenta vilken vi skriver den 15 april. Det är fullt ös, men det är också precis så det ska vara. 
Visa fler inlägg