Teoriveckor

Hej på er.
 
Andra teoriveckan den här terminen har inletts. Nästan en månad har gått sedan förra blogginlägget. Jag är trött. Det är med andra ord precis som det brukar.
 
Fast, även om det är precis som det brukar så är det ändå inte det. Känslan av tyngd ligger i föreläsningssalarna. Kanske är det höstvädret, trötthet på att sitta i en sal och lyssna igen eller kanske är det att alla känner mer ansvar? Jag vet inte. Jag har ingen aning - men även om vi skrattar och har det roligt så finns nog känslan där. Många bekanta ansikten är borta för att de har tagit uppehåll, andra har kommit till. Men, i lördags fick vi alla en liten paus då det äntligen var dags för kirurgsittningen. Klassittning på termin 8 - och det var himla roligt. Kanske lite för roligt, men vad gör det när det inte händer allt för ofta. Jag fick äran att vara TM (toastmaster) och det var kul. Var en gasell av något slag även om temat var "Operation Djungle" och gaseller inte alls finns i djungeln. Skit samma. Kul hade vi.
 
Snart åker jag till Kalmar för att ha kirurgplacering. Ser fram mot placeringen, men ser verkligen inte fram mot pendlingen. Suck. Återigen detta eviga tågåkande. Jaja. Vad ska man göra åt saken? Vi lär oss ju en himla massa åtminstone och fördelen är ju att jag kan umgås med gamla kompisar om den andan fallar in, dessutom kan jag ju staden mer än väl (det får man väl hoppas iom att jag har vuxit upp där) så några bekymmer att hitta blir det ju åtminstone inte. 
 
Och mer? Mer har jag myst med vänner, hängt med mamma förrförra helgen i Skåne och försökt att vila. Det går sådär. Jag är trött, men det är ju verkligen ingen överraskning. Här kommer lite bilder, kanske säger de mer än vad text kan göra. Tills vi hörs igen - glöm inte bort att mysa upp er i soffan med te och kanelbullar och annat gott. Det är ju faktiskt ändå höst. 
 
 
 

Efter två veckors medicinplacering

Äntligen hemma! I min egen säng, i min egen lägenhet och staden som numera är hemma. Fast jag ska inte klaga, Västervik är mer än bra - jag har mitt eget rum med både det ena och andra och det är ett härligt gäng som har bott där nu i i två veckor på Annagården. Två till T8:or och tre T9:or, vi har haft det bra tillsammans och igår hade vi idol-mys och åt ost och drack vin. Vi gör det bästa av situationen helt enkelt och det är härligt att ha människor runt omkring en. 
 
Hur är praktiken annars då? Jo, den är bra! Denna vecka har jag spenderat på allmänmedicinsk vårdavdelning 5. Där ligger det patienter med njursvikt, leversvikt, som utreds för andra sjukdomar (t.ex. endokrina) eller som är allmänt krassliga. Jag har dikterat daganteckningar, epikriser och remisser. Jag har försökt svara på alla miljoner frågor min handledare ställt och för det mesta sett ut som ett blankt papper, även på frågor jag egentligen kan - men det är något visst med att få en direkt fråga. Det är som att allting sjunker genom jorden och försvinner, att ens komma ihåg vad som är höger eller vänster blir plötsligt svårt. Slutligen har jag fått se en massa annat bra; som ett perfekt kliniskt exempel på lungemboli. Jobbigast den här veckan var definitivt att vara med på en dödsförklaring. Patienten hade avlidit under morgonen och vi var kanske inne 30 minuter senare. Det var så märkligt. Så tyst. Så stillsamt. Det är svårt, svårt att förklara känslan - men tårarna rann och känslorna svallade över. Det ska väl vara så, det är inte lätt även om patienten är gammal och multisjuk. Men det är också fint och jag blev så imponerad av respekten som min handledare visade - så vill jag också vara. 
 
Ikväll har jag inte gjort många knop, precis som det ska vara när man kommit tillbaka hem med andra ord. Imorgon väntas studier, ärenden på stan och slutligen Valla Rave - det blir roligt! Det blir kraftiga svängar ibland, och som en kursare sade idag "vi har valt ett mycket märkligt yrke". Och så är det ju, men det är också fint att vara en så stor del av människors liv. 
 
 

Termin 8

Hej termin 8. Är du här nu? Kul! Läskigt! 
 
Vi började i måndags, upprop 8.00 och när en av våra föreläsare står där framme och pratade och helt pltösligt säger "Tja, snart är vi ju kollegor på riktigt!" ville jag helst sjunka genom jorden. Så är det ju, men tack och lov har vi en massa praktik kvar. 

Terminen inleddes som sagt med upprop och därefter "Kirurgiska basaltekniker" (eller något, oklart vad det hade för namn) - fem stationer med PVK-sättning, Katetersättning, Bukstatus/Sondsättning, Bröstpalpation samt Suturering. Fem väldigt bra stationer även om 30 minuter var tajt med tid. Därefter hem, göra matlådor och förbereda inför tisdagens två föreläsningar innan jag igårkväll begav mig iväg med tåget till Västervik. För den här terminen börjar ju praktiken nästan direkt och jag ska ha fyra veckors medicinplacering här. 
 
Första dagen här är gjord - och vilken dag! Känns som att det var ett halvår sedan jag satt på uppropet i måndags morse. Idag har vi hunnit med en kort introduktion av alla avdelningar, kafferast (viktigt), röntgenrond, mer kafferast (ännu viktigare) och därefter har jag spenderat dagen på HIA (Hjärtintensiven). Jag har fått vara med på ronden, medverka på hjärtultraljud, diktera daganteckning och epikris och kanske framförallt; jag har fått elchocka! Ni vet, sådär som man inte tror att man någonsin ska få göra med paddlar och grejer direkt på en patient och jag kände mig som tagen ur Grey's Anatomy. Skämt åsido, adrenalinpåslaget var ett faktum och jag är tacksam över att ha fått en bra handledare som vågar låta en göra saker. Så, minst sagt en händelserik dag. 

Nu är jag, som vanligt, extremt trött. Kommer sannolikt att däcka i sängen så fort jag har ätit, pluggat lite och duschat - men jag gör det med gott samvete. Jag har haft en oerhört intensiv vecka bakom mig med kompisar, Linköping och utflykt till grannstaden Norrköping. En väldigt bra vecka, även om det var lite vila. Sommarjobbet avslutades med ett väldigt hektiskt pass men jag är så glad för hur fantastiskt det har varit att få jobba på en akutmottagning - jag har lärt mig så mycket!
 
Men kanske mer om det och praktiken och upplevelser och kompisar senare, för nu går ögonen i kors och jag vill helst lägga mig raklång. Det är ju en dag imorgon också. 

På tur i Norrköping förra veckan - energiåterhämtning kan ju faktiskt innebära en dag med en vän i en stad man inte kan så mycket om. 
Visa fler inlägg