Från en gata i NYC

Helgen har minst sagt varit intensiv. Precis som veckan. Jag sitter i skrivande stund på en buss på väg hem, hem till Boston. Tänk att jag kan säga det, att jag har ett hem i Boston - en lägenhet som är vår där vi bor och har vårt liv. Tycker fortfarande att det är svårt att greppa att T6 är nu och inte i framtiden.

I staden som aldrig sover har jag lämnat två bästa vänner som nu har några dagars eget äventyr innan de åker hem till Sverige igen. Jag kommer sakna dem som bara den men samtidigt vet jag ju att vi ses snart. Halva tiden här är gjord och det är väl på något sätt därmed också utförsbacke även om det inte alltid känns så. Vi har gått, gått och gått. Vi har sett Brooklyn Bridge, Frihetsgudinnan och 9/11 monumentet. Det har varit riktiga turistdagar - precis som det bör vara när det var första gången för de andra två. Känner mig som en rund köttbulle efter all mat, men det är det värt.

Annars har veckan varit bra. Vi har utforskat en massa. Kommande vecka ska jag studera så mycket jag bara kan men ska hinna med både en basketmatch och en acapellatävling (!) innan mamma anländer på lördag kväll. Som jag längtar.

Uppdatering

Okej. Hörreni. Det går sådär med uppdaterandet på den här bloggen men jag tänkte komma med ett snabbt inlägg om vad som försigår här på andra sidan atlanten. Emilie anlände från Sverige i fredagsnatt och efter att ha stressat för att hinna hem till lägenheten med sista tunnelbanan (av någon anledning så slutar tunnelbanorna att gå runt 00.30 här i Boston) så sov vi några timmar innan vi begav oss iväg tillbaka till flygplatsen för att hämta ut hyrbilen från Avis. Eftersom det har varit långledig helg pga. Columbus Day (man måste älska alla lediga helgdagar de har här) så passade vi på att åka iväg till Niagarafallen och bocka av en av resorna vi har planerat. Det var en fantastisk körsträcka med sprakande höstfärger som tog oss genom Massachussetts, Vermont och New York (staten då) - det enda negativa var väl att jag själv fick köra över 170 svenska mil på tre dagar eftersom en extraförare tydligen inte fick vara under 25 (troligtvis den mest idiotiska regel jag har hört sedan jag kom hit, och det säger en del). Vi avverkade även IHOP (International House of Pancakes), ett mysigt litet pubställe längst med en liten väg någonstans i Vermont och klassisk hamburgekedjerestaurang (Red Robin) med oändlig påfyllning av dricka och pommes (vi rullade med andra ord ut från den där restaurangen med alldeles för mycket sötpotatis- och vitlökspommes - det är ju inte förvånande att USA tillhör världens tjockaste befolkning). Vi spenderade två nätter på motell längst med vägen och sov sådär men vi skrattade också väldigt mycket - och köpte lite för mycket kaffe längst med likadana "Service Stops" utmed Interstate90. Det var med andra ord en väldigt bra roadtrip i USA och även om Niagarafallen var helt fantastiska så var själva resan dit och bilandet det som gjorde upplevelsen och minnena kommer nog att finnas kvar långt framöver.
 
Studerandet går också framåt. Har lagt rapporten lite på is eftersom Dr. Randolph, som är vår handledare och som gör alla operationer som jag grundar mitt projekt på, är bortrest denna vecka - men det passar ju utmärkt eftersom jag då kan visa Emilie runt i Boston. Försöker plugga lite stadietenta så länge och njuta av att T6 faktiskt är lite lugnare (även om det nog kommer att bli mer och mer intensivt för varje vecka som går nu). Det börjar närma sig halvtidsuppföljning för T6 och vet ni vad det innebär? Att vi är halvvägs till att kunna kalla oss för läkare. 
 
Någonstans i Vermont...
 
Och med Canada bakom mig och Niagarafallen till höger om mig. 
Visa fler inlägg