En uppdatering.
Studsade omkring som en liten gummiboll igår på dansgolvet under SportgalaNH. Det var längesedan jag kände mig så fri när jag dansade; som om jag faktiskt helt plöstligt inte brydde mig om vad alla andra tycker och tänker. Det är nog en viktig lärdom. Har den senaste tiden haft svårt att njuta av nuet och bara längta (långt) in i framtiden så jag slöt aktivt mina ögon en stund på dansgolvet och tänkte att "om tio år, då kommer de här minnena vara något jag värnar om. Något jag kommer att tänka tillbaka på med lycka och vara glad över att jag har". Det är svårt det här med tankar och känslor, jag har en förmåga att överanalysera det allra mesta vilket ofta blir en last - men det kan givetvis vara en stor tillgång också. Det beror nog helt på hur man ser det och i vilka situationer jag hamnar.
Veckan som kommer är intensiv men funderar på att faktiskt ta det lite lugnare än planerat och åka hem till min mamma. Det finns ett sådant oerhört stort behov av det just nu och det är kanske dags att lyssna på kroppens signaler snarare än att, som jag brukar känna, behöva vara med på allting. Vi får se. Fördelen med sträckan Linköping-Kalmar är ju att man faktiskt kan bestämma sig från den ena minuten till den andra. Men nog om detta. Nu bjuder jag på en Snapchat-bild från igår;
