Sommarlov
Ett år har gått. Ett helt år till sedan jag satt där inför förra sommaren och mest kände att jag ville tillbaka till studierna på en gång. Varför skulle man ha sommarlov för? Vad var meningen med det? Minns det som att jag njöt av att äntligen igen känna suget av att komma tillbaka och delvis gör jag nog det fortfarande. Skillnaden den här gången är nog att det här året har tagit all min energi och lite till så det ska bli skönt att vila och sedan, förhoppningsvis, få komma tillbaka och börja T4 i höst igen.
Idag är jag nostalgisk. Min gamla gymnasieskolas tredjeklassare tar idag studenten och det känns som en milstolpe eftersom dessa gick i ettan å jag tog studenten. De var mig de såg och inte kunde längta nog tills de själva sprang ut och idag gör de det. Det känns lite som en era som tar slut; nu finns det inte längre några elever på CIS kvar som vet vem jag är. Det är väl precis så det ska vara med tiden - den går och vi hittar nya äventyr och lämnar gamla bakom oss. Trots det har jag ibland lite svårt att släppa det gamla, även om jag stortrivs med det nya. Var sak har sin tid.
Medsex är också över. I fredags lämnade vi över våra klaffar och ett nytt Medsex har nu tagit plats på scen. Jag är så säker på att de kommer att göra allt och lite till för att det här året ska bli det bästa hittills, och det ska bli roligt att få följa alla upptåg de håller på med. Samtidigt är jag lite lätt rädd själv. Vem är jag nu? Vad ska jag göra i höst? Det känns konstigt - det har varit fullt ös i ett och ett halvt år och plöstligt ska jag få göra saker för min egen skull.
Och tentan då? Jo, tentan kändes bra. Jag hoppas att det går vägen - det får vi väl se när resultatet kommer men min magkänsla är mycket bättre än vad den har varit innan. Kan så klart ha misstolkat en hel del, och i så fall får jag skriva den i augusti igen. Men ändå. Det kommer att bli bra.
Men nu är det dags för sommar. Sommar och ledighet. Och en massa massa upptåg. Det kommer att bli bra. Eller, det hoppas jag åtminstone. För min egen skull. För att jag ska orka med ett till år. För det är troligtvis bara ett enda år kvar på PreKlin och sedan? Sedan är jag i princip halvvägs. Det mina kära läsare, det känns om något, ytterst konstigt.