Anatomifaddrar
Idag hade vi för första gången föreläsning på jag vet inte hur länge och hur mycket jag än uppskattar föreläsningar och deras pedagogiska syfte så kan jag inte annat än hjälp att känna att någon har fångat mig utan att jag får röra på mig eller prata. Det driver mig till vansinne och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få bukt med det hela, men det problemet återstår väl att lösa..
Förutom föreläsning har jag även idag, tillsammans med Victoria och Anton, inlett vårt anatomifadderskap. Här på LÄK är det nämligen tradition att T3:orna agerar anatomifaddrar (dvs, vi går igenom all anatomi) åt T2:orna och trots stor nervositet innan så kändes det bra. Och roligt. Jag gillar att lära ut och det här passar mig som handen i handsken trots att jag önskar att jag vore något mer påläst. Jag hoppas att även faddergruppen kände att det var en givande stund. Kommer ihåg hur jag kände när jag satt där första gången och alla ord snurrade. Ska jag kunna allt det här? Hur ska det gå till? Och på något konstigt sätt så har det satt sig till stor del ändå. Det är helt plötsligt mer logiskt och trots att jag förbannar mig själv för tentorna så inser jag också hur mycket kunskap som jag har ansamlat under ett års studier. Så mycket som jag inte kunde innan.
Med det tar jag kväll. Är så trött att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det löser sig nog. Ett avsnitt Vänner, en apelsin, lite te och så slutligen ett godnattsms till min kära mamma som befinner sig i Turkiet så kommer jag nog att somna gott.