Första riktiga patientsamtalet!
Idag, idag har det hänt grejer. Jag har nämligen haft mitt första riktiga samtal med en patient på samtalsstrimman. Jag har haft turen nog att få placering i Linköping och befinner mig på Lambohovs vårdcentral varje tisdag på ojämna veckor, och idag var det så min tur att nyttja de kunskaper vi lärde oss i T1 i samtalsteknik.
Det ska nämnas att jag var smått nervös innan då jag såg framför mig hur samtalet skulle ta slut efter två och en halv minut och jag skulle sitta där utan en förmåga att komma på någonting annat att säga än "jaha, nej då var vi väl färdiga här då". Riktigt så blev det inte. Patienten hämtades, hänvisades till en stol och jag lyckades, trots nervositeten och kraxandet som uppkommit av den förkylning jag drabbats av, få fram ett "Och hur kommer det sig att du är här idag?". Det räckte, jag behövde inte göra annat än att nicka och hmma på lite väl valda ställen i tio minuter. Resterande tid hann jag nog med ett par tre frågor till innan hela halvtimman plötsligt hade gått och vi var tvungna att gå in till läkaren.
Det ska nämnas att jag var smått nervös innan då jag såg framför mig hur samtalet skulle ta slut efter två och en halv minut och jag skulle sitta där utan en förmåga att komma på någonting annat att säga än "jaha, nej då var vi väl färdiga här då". Riktigt så blev det inte. Patienten hämtades, hänvisades till en stol och jag lyckades, trots nervositeten och kraxandet som uppkommit av den förkylning jag drabbats av, få fram ett "Och hur kommer det sig att du är här idag?". Det räckte, jag behövde inte göra annat än att nicka och hmma på lite väl valda ställen i tio minuter. Resterande tid hann jag nog med ett par tre frågor till innan hela halvtimman plötsligt hade gått och vi var tvungna att gå in till läkaren.
Efter att ha varit med på läkarbesöket fick vi så lite fri tid att "hitta på vad vi själva kända för". Vi placerade oss därmed inne i ett litet rum och använda varandra som nåldynor. Så efter fem timmar på vårdcentralen gick jag därifrån med ett plåster i armvecket och en känsla av att jag trots allt överlevde mitt första patientsamtal och det relativt bra.
Nu väntar fyra veckor innan jag får ha nästa samtal och jag ser redan fram mot det. Tills dess ska jag studera en massa intressant och även få sitta på och iakta ett samtal om två veckor (det är enbart tre samtal per omgång och vi är sju i gruppen). Vad roligt det är att äntligen vara igång på riktigt igen!