Det här med att bo i en korridor.
För det mesta trivs jag i mitt lilla korridorsrum på 20 kvadratmeter i Ryd, även om jag längtar efter den dagen som jag får egen lägenhet och slipper dela på kök. Det är i mångt och mycket väldigt speciellt och en erfarenhet som jag inte skulle vilja vara utan. Hur det alltid är liv och rörelse i huset eller att man aldrig är ensam i köket.
Det är en speciell känsla att vakna upp till övandet av en ukulele i rummet ovanför eller att Skype ringer så högt i rummet brevid att jag vaknar av det. Men det är väl lite det som är charmen, när det festas alla dagar i veckan eller att någon hittar en gammal trumpet och spelar på denna klockan halv fem på morgonen dagen efter att alla skrivit sina sista tentor för terminen. Jag gillar studentlivet, det är speciellt men också väldigt väldigt roligt.
Korridorslivet är en erfarenhet i sig och något jag önskar att alla fick uppleva; samtidigt ska man också vara medveten om att alla korridorer skiljer sig åt. Jag har nog hamnat i något mellanting - framförallt efter höststarten då vi fått in många nya i korridoren som gör att stämningen är bättre. Det är relativt lugnt och stilla i min korridor men det är också trevligt att prata med varandra i köket. Vi har ingen större gemenskap men det har sina fördelar det med. Men jag känner mig färdig här nu, känner mig redo för egen lägenhet och ett annat kapitel. Letar febrilt efter något som skulle kunna passa. Tills den dagen infinner sig blir jag dock kvar; men jag klagar inte. Mina tjugo kvadrat är bra de med.