Det här med att allt är jobbigt.
Just nu är det i allmänhet en väldigt jobbig period. Både i skolan (som är lite extra tung för tillfället) men framförallt med hur jag mår. Projicerar känslor på situationer som jag egentligen inte bryr mig om men som helt plöstligt blir hur stora som helst. Är ledsen. Så oerhört ledsen. Det här är ingen rolig blogg just nu men samtidigt måste den få skildra vad som försigår i mitt liv. Det enda jag hoppas på är att det snart ska vända. Att det ska bli bättre. "Efter regn så kommer solsken" säger man så fint - och det enda jag kan göra just nu är att hoppas att det ska bli precis så. Att det återigen ska finnas saker som känns betydelsefulla och att jag ska slippa gå runt och känna som att det finns ett stort hål i magen som ständigt värker.
Igår var det dock en trevlig kväll. Vi hade frackinvigning för Ettan på Skytte-C. Blev så oerhört nostalgisk och kommer ihåg hur stolt jag var över att få bära den där fracken för ett halvår sedan. Ett halvår.. Det känns som att det är mycket längre tillbaka än så, livstider. Hur som så hoppas, och tror, jag att Ettan var nöjda med kvällen. Det var roligt att få se så många vita (och fina!) frackar på Kårallens dansgolv.