amandaswenninger.blogg.se

 

Innan jag sätter igång skulle jag vilja sammanfatta året som det klart bästa hittils. Det är så mycket spännande som har hänt och så många nya erfarenheter som jag har fått uppleva. Det är så många upplevelser som kommer att följa med mig genom hela mitt liv, och som jag vet har hjälpt mig att forma mig till den människa jag är idag. 

Trots att det kommer bli ett långt inlägg har jag valt att skriva hela summeringen av året i ett enda inlägg. Detta då jag uppskattar det och helt enkelt kan undvika problemen som uppstår med att ha 12 separata inlägg. Håll till godo. 

Månaden inleddes med ett besök hos min bror med familj, som alltid är det underbart att få spendera tid med mina brorsdöttrar där den äldsta fyller 7 nu i januari och hur det hände är en fråga jag ställer mig ofta. Jag fick även den stora äran att sjunga "You raise me up" på trettondagskonserten i Domkyrkan, att säga att det var ett av de bästa musikaliska minnena jag har är en underdrift. 

 

 

Så småningom återvände jag till min sista termin vid det naturvetenskapliga programmet på Calmare Internationella Skola, och jag funderade just mycket på vart tiden hade tagit vägen. Hur hade två och ett halvt år kunnat gå så fort? Mellan de massiva högarna av skolarbete som långsamt och stadigt försökte dra ner mig hann jag med att unna mig att vara lycklig - och stolt. Stolt över att jag nästan var framme vid målet och hade lyckats. Jag filosoferade också en hel del över framtiden och skrev följande blogginlägg från den 26 januari:

Jag firade en av mina bästa vänners 19-årsdag med middag på restaurang i Kalmar och tårta, och så skrevs det om mitt och Malins projektarbete om barncancer i den lokala tidningen. 

 

 

Jag längtade även framåt i tiden på så många olika sätt, dels mot de nästkommande åren men även mot sommaren och så passade vi på att prova balklänning efter balklänning. Till slut, efter mycket om och men, bestämde jag mig för en lila.

 

 

Under februari månad fortsatte jag att drömma om läkarstudier, som jag inte riktigt vågade hoppas på, och läste bloggar och lärde mig all statistik som fanns utan- och innantill. Jag skrev ett långt blogginlägg om mina känslor, hur skolarbetet var som en ständig tyngd på mina axlar och hur jag funderade över när ögonblicket jag var lycklig skulle komma. Jag skrev om förväntningar och ansvar, tyngden av att behöva hålla skenet uppe och le, men även om det faktum att jag inom mig har den lilla flickan på 7 år som faktiskt blir rädd och försöker stå emot alla hårda kommentarer - men även den revolterande tonåring som kan ta det. Jag skrev om att livet är det som sker då vi rusar på för att uppnå något - och jag försökte leva efter min egen filosofi att fånga dagen. Någon som ofta var lättare sagt än gjort. 

 

Sportlovsveckan kom och jag gjorde det som jag behövde mest - jag lade ifrån mig allt skolarbete och fokuserade på mina vänner. Vi hade twilightmaraton med majoritet pojkar och så åt vi pizza och hade utgångar. Slutligen flyttade vi ifrån lägenheten och packade ner allt i lådor och in i vårt lilla hus på landet. Och så blev jag med bil, en liten söt grågrön Ford Fiesta.

 

I slutet av månaden fylldes jag av det som ständigt kantade min vardag under de sista skolmånaderna - ångest över betyg och framtid. Jag var orolig över precis allt. Nu när jag skriver detta är jag så glad, så glad att ångesten och oron inte längre är en del av mig. 

 

 

Februari månad var en månad ständig kantad av viss oro men också en månad fylld av glädje. Jag fick bland annat min balinbjudan och helt plöstligt började slutet kännas nära, jag var på slottsruinen sista gången innan balen och slutligen var jag och Malin på en manifestation för barncancer. 

I början av mars hade jag helt bytt karriärsspår och skulle återigen satsa på musiken, något som jag visserligen ger upp lika snabbt som tanken uppstår. Jag började även fokusera på att faktiskt slutföra de restarbeten jag hade kvar från tidigare terminer och började se ljuset i tunneln. 

 

 

 

Jag hade även ett par mycket intensiva dagar i mitten av mars som inleddes med två dagar i Lund med klassen på naturvetardagarna. Vi bodde på hotell mitt i staden och på dagarna vandrade vi omkring och lyssnade på föreläsningar. Förutom att jag under dessa dagar lärde mig att: 1) Lund består av en lång backe, du går dvs antingen upp eller ner. Hela tiden. 2) Det finns oändligt många cafeér och 3) Om Kalmar är en cykelstad är Lund en cykelstad på anabola. Så hade jag även två fantastiska ögonblick i denna stad. Det första var när vi sitter på restaurangen vid sjukhuset och jag fylls av en eufori som säger att "Det här skulle kunna vara du" och det andra under den fantastiska fysik- och lasershowen som för ett ögonblick fick mig att ge upp läkardrömmarna och istället planera en tid infom fysik, låt oss säga att jag ångrade mig så fort entusiasmen över showen lagt sig. Sammanfattningsvis var det ett par fantastiska dagar med klassen i ett vinterbeklätt Lund.

 

Dagen efter att vi anlände till Kalmar igen skrev jag mitt Cambridgeprov, något som var roligt men dock var jobbigar än väntat då tröttheten efter ovanstående resa var slående. Samma dag som jag skrivit provet skickade jag in mina ansökningar till antagning.se, och högst upp stod självklart, efter resan, Lund.

 

Den 25 mars gick jag på en jobbintervju för Max där jag var så ärlig med faktumet att jag inte skulle kunna jobba under hösten att jag inte fick jobbet. Jag var även på premiären av filmen "The Host", som jag var lite besviken på och så var det studier, studier, studier som gällde. Hade antagning.se som motivation varje gång den tryte, vi gjorde nedräkning till studenten och så kom den efterlängtade studentmössan! 

 

 

Slutligen anordnade min American Studies class of 2013 vår American Evening som vi kämpat med och fällt både tårar och arga kommentarer över. Efter flera månaders slit blev den så oerhört lyckad och trots misstag med mat så gick den över förväntan med hela torget fyllt av människor. 

 

 

 

I april började det bli nedräkning till diverse olika saker och balklänningen hämtade slutligen hem. Jag förberedde mig även för att åka till Island med klassen och när de tio dagarna så slutligen kom hade vi en fantastisk tid. Innan det skedde skrev jag dock högskoleprovet för, vad jag nu vet, sista gången och firade med fika utomhus i solen. Jag köpte även mina balskor och hade utgångar med de bästa.

 

På Island hade vi det helt fantastiskt. Vi bodde i familj, red på islandshästar, tittade på vattenfall, åkte buss runt the golden circle, studerade den geotermiska aktiviteten, var i Reyjkavik, åt crepes, badade i oändligt många badhus och avslutade dagarna med ett besök på den blå lagunen: Helt fantastiskt.

April månad talar nog bättre för sig själv i bilder så här kommer ett urval:

 

Maj månad inleddes med besked om att jag hade fått ett efterlängtat sommarvikariat hos hemtjänsten i Södermöre kommundel och första maj firades med picknick nere vid havet i Fulvik med de bästaste. Jag intensivstuderade inför kommande prov och inlämningar för att den 7 maj kunna lyfta från Köpenhamn med destination New Ark tillsammans med min American Studies grupp på tio elever samt vår lärare, rektor och VD. 

 

 

I staterna hade vi det fantastiskt. Vi bodde på hotell och sov i dubbelsängar och så besökte vi en massa orter och bodde en natt i familj. Min 19-årsdag firades i Wilmington och med jubileumsfirande av vänorter och första landstigningen med skeppet Kalmar Nyckel. Vi lyssnade på föreläsningar av svenska entreprenörer i USA och mitt upp i alltihopa var vår kung och drottning. Bästa ögonblicket på resan var nog, trots att min födelsedag firades i staterna, stunden vi äntligen fick se musikalen Wicked. Men i likhet med resan till Island så tror jag även att USA bäst kan beskrivas i bilder:


JUNI:

Den första juni infann sig en känsla som jag inte haft på flera år - en känsla av att inte ha några som helst måsten inom kurser. Inga betyg att kämpa för, ingenting att lämna in - det var helt plötsligt över. 

 

I juni månad hände plötsligt allting som jag hade sett fram emot så länge jag kunde minnas. Jag gick på en helt fantastisk bal som jag än idag ler åt när jag tänker på den - och framförallt så tog jag studenten. Vilken dag! Jag blir helt lycklig av allting som hände, hur vi firade med champagne på champagnefrukosten, hur jag sjöng Forever Young och alla satt med tårar i ögonen, hur jag fick springa ut först, först, först, hur alla jag älskar mötte mig när jag kom ut på torget, hur jag hade en perfekt mottagning och hur jag slutligen skrattade mig igenom kvällen. Återigen så kan bara en enda sak förklara allt detta, och egentligen inte ens då, bilder:

 

Julimånad bestod i princip enbart av jobb för mig. Jag var egentligen aldrig hemma, utan pendlade mellan jobbet och Kalmar - för att umgås med mina fina och fantastiska vänner. Från julimånad finns egentligen ingen som helst dokumentation på grund av detta, men lite finns det - och den ska ni få här:

 

 

Jag var även ledare för barn med diabetes i åldrarna 8-13 år på Hornsö under en veckas tid, något som var helt fantastiskt att få vara med om! Dessa barn gav mig så mycket tillbaka och vi spenderade en massa härlig tid på en lägergård där jag en gång i tiden själv fått medverka på exakt samma läger.

 

I början av augusti bokade jag och Sara våra biljetter till vår resa - och allting blev helt plötsligt verklighet. Jag ansökte även om förlängning hos jobbet inom äldrevården och dansade lyckligt omkring för lönen som helt plötsligt började komma in. Jag vinkade även av Matilda som begav sig upp till Uppsala för att studera och kände att allting så sakteliga förändrades. Från augustimånad finns det nästan ingenting att dokumentera, så därför lämnar vi det med det.

SEPTEMBER:

Allting började ta sin början inför resan och för mig kändes det fortfarande som att jag var på sommarlov. Jag fortsatte att jobba, och fick även börja jobba en del natt - något som jag faktiskt uppskattade. Jag umgicks allt vad jag kunde med de få vänner som var kvar i Kalmar - och så hade jag en hel del roliga utgångar som har resulterat i diverse olika videor och minnen. 

 

Ett veckoslut i september begav jag mig iväg till Göteborg och spenderade ett par dagar där med brorsbarnen. Det var, som vanligt, fantastiskt att få umgås med dessa fantastiska flickor. På vägen hem till Kalmar hade jag två fantastiska möten med två helt olika människor - en man som bjöd mig på kaffe och fika (smickrad som få) och en kille som totalt krossade mina fördomar. 

 

I september månad skickade jag återigen in en ansökan till antagning.se, denna gången med ett något fler antal alternativ. Läkarutbildningarna toppade listan (även om förstahandsvalet nu hade förändrats till Linköping) tätt följt av psykolog och slutligen sjuksköterska. 

Slutligen var jag huslig och tog hand om alla våra äpplen och fixade och donade mest hela tiden. Även denna månads dokumentation är dålig, men ett par bilder kan jag skrapa ihop:

Oktober inleddes även denna månad med jobb, men också med vetskapen om att resan närmade sig. Jag jobbade knappt två veckor in i månaden innan jag bestämde mig för att ta en vecka ledigt innan det var dags - för att vila upp mig och umgås med de jag tyckte allra mest om.

 

Jag och Emilie roadtripade ned till Lund och Simon där Tomas mötte upp oss. Vi spenderade ett par dagar där med mycket skratt, hårda sängar och en toalett med dusch i källaren (då vi inte kunde använda toalleten där uppe då Simon så fint bor i en korridor med enbart män). Jag njöt av ett par sista dagar i Sverige innan jag slutligen begav mig iväg till Göteborg med min mor för att spendera ett par dagar med bror och hans familj. 

 

Slutligen var så vår resa äntligen här och den 24 oktober begav vi oss iväg från Landvetter flygplats mot Hong Kong, Nya Zeeland varefter jag själv fortsatte mot Los Angeles och Seattle. 

 

Våra dagar i Hong Kong var fantastiska - även om jag omöjligtvis kan sammanfatta det tillräckligt bra så även här får det bli bilder. 

 

Vi lämnade Hong Kong till förmån för Nya Zeeland, och det finns absolut inget sätt som jag kan sammanfatta det mer än med fantastiskt. Det var helt fantastiskt. Vi simmade med delfiner, provade på river rafting, hälsade på ursprungsbefolkningen, lagade mat, trängde ihop oss i en bil, träffade människor, pratade, skrattade, umgicks och fick en miljon olika upplevelser. Här kommer ett smakprov av bilder och en video:

 

DECEMBER:

I början av December begav jag mig, efter tre kontinenter, fem länder och sju veckor hemifrån, hem till ett Sverige som just då hade besök av stormen Sven. Det var skönt att komma hem, men tomt. Och december har ägnats åt att bara umgås med de jag tycker allra mest om. 

Den 11 december kom mitt lyckobesked. Efter flera timmars nervös väntan anlände det så. Jag var antagen till Umeå Universitet och all min oro från tidigare månader bara rann av mig - jag, lilla jag, ska bli läkare.