Diagnoser.

Idag, idag har jag nästan varit en del av vårdandet på vårdcentralen. Eller ja, det är jag väl förstås dagligen eftersom jag ständigt svarar i telefon och tar betalt av patienter (för att inte tala om hur många gånger jag måste upprepa meningen "Nej, det där kan jag tyvärr inte svara på eftersom jag inte har några medicinska kunskaper". Det spelar tyvärr ingen roll om jag faktiskt kan svaret på frågan, jag får trots detta inte säga något). Först och främst kom det in en vuxen person med "hög feber, mycket påverkat allmäntillstånd och röda utslag över hela kroppen". Diagnos? Vattkoppor. Men eftersom detta tydligen är relativt ovanligt bland vuxna blev jag inkallad för att titta på hur det faktiskt såg ut. För att citera läkaren "Sist jag såg en vuxen med så svåra vattkoppor som det här var för 10 år sedan". Det är roligt att få vara en del och att bli involverad i det hela, att läkaren vill lära ut och visa. 

Förutom detta har jag orsakat blåmärken på vår sjuksköterska idag. Hon fick agera försökskanin och jag tog venprover. Spännande. Får jag säga det själv gick det rätt bra sista gången.
 
Måste dessutom uppdatera om att det inte alls var sköldkörteln häromdagen. Nähä, se där. Där får man får att man tror att man kan något. Till mitt försvar var det allt patienten pratade om vid kassan "sköldkörtel, sköldkörtel, sköldkörtel". Läxan är lärd: Lita aldrig hundra procent på en patient och ta aldrig för givet saker och ting. Kan dock i samma veva passa på att säga att mannen med akuta buksmärtor från några veckor tillbaka, han som jag trodde att det var blindtarmen på men som läkaren inte trodde att det var, det visade sig sedan att det faktiskt hade varit blindtarmen ändå. Så, plus minus noll kan vi väl konstatera där.
#1 - - Anonym:

Vattkoppor, inte vattenkoppor :) Kul att du trivs på ditt jobb, och trevlig blogg du har!

Svar: Haha, åh. Tack! Ibland går det lite för fort när jag skriver och tänker på annat.
Tack, vad roligt att höra!
Amanda Swenninger