Efter två veckors medicinplacering
Äntligen hemma! I min egen säng, i min egen lägenhet och staden som numera är hemma. Fast jag ska inte klaga, Västervik är mer än bra - jag har mitt eget rum med både det ena och andra och det är ett härligt gäng som har bott där nu i i två veckor på Annagården. Två till T8:or och tre T9:or, vi har haft det bra tillsammans och igår hade vi idol-mys och åt ost och drack vin. Vi gör det bästa av situationen helt enkelt och det är härligt att ha människor runt omkring en.
Hur är praktiken annars då? Jo, den är bra! Denna vecka har jag spenderat på allmänmedicinsk vårdavdelning 5. Där ligger det patienter med njursvikt, leversvikt, som utreds för andra sjukdomar (t.ex. endokrina) eller som är allmänt krassliga. Jag har dikterat daganteckningar, epikriser och remisser. Jag har försökt svara på alla miljoner frågor min handledare ställt och för det mesta sett ut som ett blankt papper, även på frågor jag egentligen kan - men det är något visst med att få en direkt fråga. Det är som att allting sjunker genom jorden och försvinner, att ens komma ihåg vad som är höger eller vänster blir plötsligt svårt. Slutligen har jag fått se en massa annat bra; som ett perfekt kliniskt exempel på lungemboli. Jobbigast den här veckan var definitivt att vara med på en dödsförklaring. Patienten hade avlidit under morgonen och vi var kanske inne 30 minuter senare. Det var så märkligt. Så tyst. Så stillsamt. Det är svårt, svårt att förklara känslan - men tårarna rann och känslorna svallade över. Det ska väl vara så, det är inte lätt även om patienten är gammal och multisjuk. Men det är också fint och jag blev så imponerad av respekten som min handledare visade - så vill jag också vara.
Ikväll har jag inte gjort många knop, precis som det ska vara när man kommit tillbaka hem med andra ord. Imorgon väntas studier, ärenden på stan och slutligen Valla Rave - det blir roligt! Det blir kraftiga svängar ibland, och som en kursare sade idag "vi har valt ett mycket märkligt yrke". Och så är det ju, men det är också fint att vara en så stor del av människors liv.