De senaste dagarna

Dagarna springer förbi. Som vanligt med andra ord, här är det inget som förändrar sig nämnvärt.
 
Vaknade upp imorse med en känsla av hopplöshet - vad är det egentligen för mening med allting? Jag kommer på mig själv med att allt mer längta efter den där dagen då villa, två barn och en liten hund blir verklighet. Det är väl ett sätt att hantera all den stress jag just nu upplever - och kanske viljan att hitta tillbaka till något som är bekant igen. Missförstå mig inte, jag älskar att bo själv och leva mitt liv som student. Men ibland känns det lite tomt, som om jag mest väntar på att hoppa av på nästa station. Sådan har jag väl dock alltid varit. Har haft svårt att njuta av nuet och kommer först på i efterhand att jag nog mådde ganska så bra. 
 
I torsdags spenderade jag en hel kväll med mina fina tjejer från klassen. Jag och Gabbi började kvällen med lite geocaching - skrattandes och med väldigt mycket energi. Det var helt fantastiskt roligt! Efter att ha hämtat upp Elina inne i stan traskar vi förbi stadens kebabhak varpå jag reagerar och stannar mitt på gatan med ett "Var inte det där Kian från Paradise Hotel?". Det slutade med att vi sprang fram och tillbaka ytterligare två gånger med en Kian som såg lagom road ut. Vi kände oss som 14, men det är väl okej det med ibland. Känns bra att få en sådan kändischock över någon som är yngre än mig själv. Kvällen fortsattes med tapas, sangria, kaffedrinkar och väldigt mycket tjejsnack på Aioli innan vi slutligen, halvfnittrandes, begav oss iväg för att se Fifty Shades of Grey. 
 
Dessutom har vi lanserat Festivallen!! Det måste nog ändå påstås vara Medsexs fetaste fest så långt och som jag längtar tills det är dags!! Själv är jag förvisad till köket hela kvällen - men det är okej - det är inte varje dag man får laga mat i den kvantiten. Vill du följa oss och alla de uppdateringar vi gör? Se till att kolla in Medsex på Facebook!

Och mer då? Ja mer så håller vi för fullt på med hjärtsjukdomar, EKG och annat. Föreläsningar blandas med vardagsliv och fryst mat som ska mikras i microvågsugnar som har gett upp. Det där som kallas för studentliv med andra ord. Och det är nog rätt så bra - när man stannar upp och filosoferar och inte längtar vidare.