Ett sommarlov.

Hej.
 
Tiden springer iväg, som vanligt. Har tänkt att jag ska uppdatera den här bloggen i flera dagar men det har ständigt dykt upp annat som gjort att jag helt enkelt inte tagit mig tiden eller orkat - det är så mycket som kommer mellan men jag kommer på mig själv, med att sakna skriften, och då är den här bloggen ett ypperligt komplement. 
 
För det första tycker jag att jag jobbar mest hela tiden, med att svara i telefon, städa och sticka i fingrar. Det är ett allt i allo jobb detta men jag stortrivs; jag ska dock inte påstå att jag inte längtar efter helg. Det ska bli skönt att få tänka på lite annat (att plåga stackars tvååringar med att sticka hål i de väldigt små fingrarna är en plåga - framförallt när de högt och ljudligt vrålar "Det. Gör. Ont!" - jag grät lite inombords men det är svårt att förklara för en tvååring som tittar på en som om man vore djävulen själv att det faktiskt är för att det ska bli bättre. Men jag förstod honom, för hur kan något som gör ont göra att det blir bättre - egentligen? Jag menar, logiskt sätt borde det ju faktiskt vara precis tvärtom), ta en liten andningspaus och kanske framförallt; få sovmorgon. 
 
För andningspaus behöver jag nog, det blev liksom ingen i helgen då jag låg totalt utslagen i scharlakansfeber. Scharlakansfeber säger ni och ser oförstående ut. Tro mig, jag var lika oförstående jag när jag så äntligen (efter fyra dagars extremt hög feber med jobb på det) pallrade mig iväg till primärjouren och läkaren tittar på mig i tre sekunder innan han på bruten svenska konstaterade "Du har scharlakansfeber". Jaha. Okej. Och nu då? Ett recept senare sitter jag åtminstone på en burk med antibiotika som jag försöker komma ihåg att knapra i mig varje dag. Blev relativt snabbt bättre och har åtminstone jobbat i tre dagar nu, det är otroligt vad en antibiotikakur kan göra. 
 
Och mer då? Mer har jag lite ångest över att vi redan är halvvägs in i sommaren och att jag ska skriva tenta snart igen. Nej! Vill inte! Men jag blir så illa tvungen. Och så tänker jag på alla som har kommit in till hösten, hurra vad ni har mycket roligt (och lite jobbigt) framför er! Önskar så att jag kunde få göra om nollningen bara en endaste gång till - men jag har väl haft min tur med hela tre nollningar bakom mig. 

Med det säger jag nog stopp för denna gången, vi får väl se när jag tittar in igen. Tills dess ska jag njuta av sällskap av kusiner, kusinbarn och att bara umgås med min alldeles fantastiska mamma.