amandaswenninger.blogg.se

Blev rekommenderad att se dokumentären om Laleh av en nära vän - så när jag idag, trött och sliten från gårdagen, mest kände för att göra ingenting så tryckte jag mig in på svtplay för att se vad som sades. Och det som sades, eller kanske sägs, är så oerhört starkt - och viktigt. "Allt som sker i livet blir man starkare av" uttrycker Laleh mitt i. Och så är det väl, även om det inte alltid är roligt att vara mitt uppe i livet.

 

Det går verkligen upp och ned just nu. I ena sekunden är jag glad och lycklig och i den andra är sorgen så stor att jag inte vet vart jag själv ska ta vägen. Förutom det är det så oerhört mycket annat som snurrar. Tankar om framtiden och hur den kommer te sig. Vem är jag om tio år? Önskar att jag kunde spola fram till den dagen jag får äta middag med min familj igen och berätta om mina barns morfar. Vilken fantastisk människa han var och hur mycket han skulle ha älskat dem. Återberätta alla de historier som jag har fått höra och som ingen, någonsin, kan ta ifrån mig. För så är det - ingen kan någonsin ta ifrån mig mina minnen, och ingen kan någonsin ta ifrån mig min pappa.

 

Jag saknar trygghet just nu. Känslan av att hitta en fast punkt i livet. Det är så mycket som händer, och så fort, att jag känner att jag inte har kontroll. Jag önskar så att jag kunde separera upplevelserna lite mer just nu men istället får jag njuta av åkturen och spänna fast säkerhetsbältet. Alla de här upplevelserna är ingenting jag skulle missa för allt i världen.

 

Men trots detta bär den här söndagen ändå med sig ett lugn. Ett lugn av varma strålar från solen som ger ett löfte om att våren är på väg. Ska ta mig en promenad och njuta. Njuta av att faktiskt leva ett liv jag älskar.